Skepparen på trålaren Windö av Hitis berättar


Trålarskepparen Henry Törnqvist från Rosala har erfarenhet och kunskap av att jobba med högsjöfiske. I dag räcker det inte längre till med enbart kunskap i fiske, det gäller att kunna navigation, sköta motorer, bemästra elektronik, hantera last och att våga ta ekonomiska risker. Trots allt detta är Henry entusiastisk och vårdar sitt skepp som när detta skrivs ligger tryggt i hemmahamnen Vikaren i Hitis vid den gamla förbindelsebryggan. Han har skapat en arbetsplats åt sig och en anställd.

Rosalafiskarna var i tiderna pionjärer på trålfiske i detta land. På 1950- och 1960-talen växte här fram en ansenlig trålarflotta vid sidan av det stagnerande skötfisket. I dag är det mer eller mindre slut på skötfisket. Trålfisket har levat ett varierande öde och nu finns två skepp i Rosala och ett på Holma. Henry började sin karriär år 1979 med att vara anställd på en trålare från Helsingfors. Ganska snart var han tillbaka i Rosala där ett kombinerat jobb på trålare och fiskodling väntade. Jobbet varade till 1983 när han tog hyra på förbindelsebåtarna som trafikerade Åbolands östra skärgård. År 1995 tog han farväl av MS Falkö och Rosala II för att satsa på en egen trätrålare byggd i Sverige år 1958. Investeringen föll väl ut och snart upptogs Henrys tankar av att investera i något större och livskraftigare.

Windö ett skepp av stål

I november år 2001 införskaffades Windö från Skagen i Danmark. Färden hem gick i storm över Nordsjön och redan då visade hon sin sjöduglighet. Skeppet ärt byggt av stål i Holland år 1960 och ombyggd i Skagen år 1990. Skrovet är 27 meter långt och bredden är 6,30 meter, djupgåendet är ca 3,20 meter. Marschfarten är ca 9 knop. Hon har kapacitet att lasta 100 ton fisk. Skeppet drivs av en General Motors Detroit V 16 diesel som utvecklar 720 hp. Två hjälpmotorer finns för att generera elektricitet. Huvudmotorn är lågvarvig och gör maximalt 1800 varv i minuten. Bränsleförbrukningen uppgår till närmare 150 liter eldningsolja (brännolja) i timmen. Maskinen som installerades år 1992 har fungerat klanderfritt, men Henry hade gärna sett att maskinen utvecklat några hästar till vid dragning av trål i motvind.

Skeppets brygga är fylld av elektronik

Bryggan är fullt belamrad av allehanda elektronisk utrustning. För att underlätta navigationen har skeppet tre radare och två GPS satellitnavigatörer med tillhörande dataskärmar och elektroniska sjökort. Dessutom finns tre ekolod för att kolla bottendjupet och för att lokalisera fiskstimmen. Windö är också försedd med övervakningskameror vilket är särskilt viktigt på akterdäck. Allt detta kan övervakas via en monitor på bryggan. Kontakt till land och andra skepp sköts via tre VHF radiotelefoner. Myndigheterna har koll på trålaren genom en elektronisk GPS sändare som meddelar skeppets position var hon än rör sig. Mitt i allt detta gytter av dataskärmar och anläggningar finns en kompass med en gammal hederlig kompassros och framför den en ratt av traditionellt mönster för att styra skeppet.

Windö i hemhamnen Vikare



Henry Törnqvist på Windö brygga


I vanliga fall styrs hon av en liten spak som göms i Henrys valkiga händer när han tar befälet. För att få tillstånd att ha befäl krävs ett trålskepparbrev och en fyra månaders maskinskötarkurs

Fisket en kamp med havet och myndigheterna

Henry menar att det finns gott om fisk i havet trots att kustfisket starkt gått tillbaka. Windö trålar ofta ensam och ibland i par innanför landets fiskegränser. Hemmavattnen ligger ca 20 sjömil söder om Bengtskär men han fiskar också uppe i Bottenhavet samt ibland vid Finngrundet utanför Gävle. Fångsten består av strömming och skarpsill (vassbuk) som används till foder i minkfarmer. Som bäst har han fångat 70 ton på en resa men det kan också hända att det inte blir någon fångst alls och att redskapen tagit skada. Det är ett stort slitage på trålen som till vissa delar måste förnyas vartannat år. Fångsten lossas i Ingå, Hangö, Nagu och ibland Räfsö i Björneborg och också Nystad beroende på var trålen dras. Fiskestammen har inte minskat säger Henry men myndigheterna påför restriktioner som har tilltagit med EU-medlemskapet år 1995. Fisksäsongen börjar i mitten av augusti och pågår till jul. Därefter börjar den på nytt i början av januari och pågår till midsommar. Enligt bestämmelserna får man fiska i fyra dagars perioder med början på lördag kväll till onsdag kväll. Denna restriktion tvingar fiskarna att gå ut i värsta storm i strid med bra sjövett.

Livet ombord

Henry fiskar tillsammans med Benny Gustavsson från Dragsfjärd. Till deras förfogade har de ett pentry där maten tillreds. Det är oftast Benny som kockar och då blir det ofta strömming eller lax som plockas upp från trålen. På pentry skottet finns en dekal på danska som uppmanar besättningen att städa upp efter sig för mor är inte med. Båda har egna städade hytter och TV. Mycket fritid har de inte för ibland jobbas det dygnet runt. Trålen dras i allmänhet i skift och sömnen infinner sig inte alltid på kommando. Trålen dras i en fart av ca 2,5 knop och ibland kommer handelsfartyg farligt nära trålen. Det gäller att vara på sin vakt. När onsdag kväll kommer körs båten hem eller om hon ligger i någon avlägsen hamn tar besättningen bilen hem. Systemet med fyradagars vecka gör att kontakten till familjen hålls levande.

Fisket har framtid

Henry har en framtidstro på fisket. Trålfisket lever i en helt annan värld än skötfisket. Antalet trålare har visserligen minskat i landet men tonnaget är ungefär det samma genom att båtarna är större.
-Fisk finns i havet och trålfisket bär sig bara vi får tillstånd att fiska. En välkommen förbättring vore att vi själva får bestämma vilka fyra dagar i veckan vi fiskar. Hade vi ett kylsystem i lastrummet kunde vi satsa på matfisk och då skulle ytterligare två till få en arbetsplats, säger Henry. Fisket har inte bara en framtid, det ger råvara till god mat och framförallt naturnära arbetsplatser åt skärgårdsbor.

Jan Sundberg